De och dem

Det förekommer ofta att de och dem förväxlas i texter, ibland till den grad att texten blir oläslig. Detta beror i botten, tror jag, på en okunskap om när de båda orden skall användas och vad som egentligen är skillnaden. Låt mig därför förklara detta. I svenskan används objekts- och subjektsform, bland annat i samband med pronomen. Objekt är något som finns passivt i en sats, oftast ett substantiv eller just pronomen. Subjektet är det som utför något i meningen, till exempel sitter, heter eller är. I satsen "jag såg stolen" är således jag subjektet och stolen subjektet. Eller för att ta ett exempel mer relevant till ruriken: "de såg dem". I talspråk uttalas detta "dom såg dom", och skillnaden blir inte märkbar - en förstår bara av sammanhanget att det handlar om två grupper av människor, varav den ena får syn på den andra.

Av detta förstår vi alltså att "de" är subjektsform och "dem" är ojektsform. "De" skall endast användas när gruppen som refereras till är aktiva i satsen, "dem" endast när de är passiva. Många människor verkar ha svårt med detta, och ett bra tips kan då vara att ersätta de/dem i meningen med vi/oss, där det brukar vara betydligt lättare att se skillnaden. I detta fall är alltså vi subjekt, oss objekt. Satsen "oss såg vi" låter mycket märklig, jfr "dem såg de".

Jag förespråkar alltid ett konsekvent rätt användande av de och dem, men i texter där dessa ord felanvänds kan detta till den grad fördunkla budskapet att användandet av "dom" kan vara att föredra. Då "dom" egentligen är talspråk, baserat på det gemensamma uttalet av "de" och "dem" skrivs det likadant i objekts- och subjektsform. Detta skall i så fall också användas konsekvent genom hela texten, inte bara där osäkerhet föreligger. Om du inte vet, så byt till "dom"!