Språkguiden

Din källa till information om svenskt skriftspråk, varför särskrivningar borde förbjudas och annan språkfascism.

20061102

Versaler

Versal, alltså det som i vardagstal kallas stor bokstav, skall användas vid inledandet av en mening. Det bortses idag från detta alltmer, exempelvis i diskussionsforum, e-mail och sms, och detta kan mycket väl vara i sin ordning om miljön i vilken texten figurerar är sådan. Mer problematiskt är när detta förekommer i mer officiella texter. Problemet verkar dock inte vara särskilt utbrett, och jag har därför misslyckats i mina försök att ta fram ett exempel.

Något som jag däremot märker av allt mer, och som kan ha att göra med engelskans utbredning, är att versaler används mitt i meningar. Jag har bland annat hittat exempel på att ordet "jag" har stavats med stor bokstav, såsom varandes ett egennamn, och även dylika exempel med andra pronomen. Vanligt är också att stava varje ord i en rubrik eller låttitel med stor bokstav. Detta är något som traditionellt inte används i svenskan (med undantag för om artisten genom detta titelval valt att göra en särskild poäng) och det finns enligt min mening ingen anledning att införa det.

Det sista exemplet jag ofta stöter på är användandet av versaler vid utskrivandet av en förkortning, som MSM (Män som har Sex med Män) eller liknande. I dessa fall gäller det att iaktta största försiktighet. Vid tillfällen där en skriver ut namnet på en förening elelr liknande kan det självklart vara så att föreningens korrekta namn i fullängd skall skrivas med versaler, och det kan då vara tillrådigt att kontrollera detta. Om det inte handlar om ett sådant specialfall finns dock ingen anledning att använda sig av stora bokstäver. Betydelsen når tydligt ut till läsaren ändå.