Språkguiden

Din källa till information om svenskt skriftspråk, varför särskrivningar borde förbjudas och annan språkfascism.

20061110

Pronomen

Låt oss börja med att konstatera vilka pronomen jag åsyftar med min rubrik. Jag kommer i detta inlägg endast att behandla tredje person singularis och de tre vedertagna pronomen som finns i svenska: han, hon och hen.

Han är ett pronomen som används som ersättning för en mansperson, eller ett mansnamn, i tal och skrift. Det böjs idag enligt mönstret:
Nominativ: han
Ackusativ/dativ: honom
Det ofta förekommande "Jag såg han" eller motsvarande, där således nominativformen placeras där det bör vara ackusativ-/dativform, är huvudämnet för många språkliga diskussioner idag. Låt mig därför passa på att klargöra att detta inte är ett nytt fenomen, utan en kvarleva efter ett äldre sätt att böja detta ord. Anledningen att detta i regel inte förekommer med pronomenet hon, är också att hon aldrig använts i den funktionen. Den tidigare formen var istället hana. Idag irriterar sig många på detta, och jag skulle rekommendera den som håller fast vid fenomenet att modernisera sitt språk och använda han, honom. Inget annat.

Hon används som ersättning för en kvinna eller ett kvinnonamn. Det böjs:
Nominativ: hon
Ackusativ: henne

Hen är ett nytt språkfenomen som kämpar för att etablera sig, och därför kräver en närmare presentation. Jag är personligen en stor anhängare av detta ord, då jag tycker att det fyller en annars mycket påtaglig lucka i det svenska språket, och jag hoppas att de av er som ännu inte är bekväma med begreppet börjar använda det efter detta inlägg. Hen används dels om personer som definierar sig som intergender (varken som kvinna eller man, mer info: http://www.rfslungdom.se/?p=2890) eller andra, liknande definitioner (ex nongender, bigender). Hen kan även användas som könsneutralt pronomen, i flera sammanhang där en persons kön är okänt eller ovidkommande. Att använda hen kan även vara en gest av artighet eller respekt, då en inte känner till hur personen en talar/skriver om definierar sig och vilket pronomen hen föredrar. Om hen kan även sägas att ordet, då det som sagt är tämligen nytt, ibland kan ses stavat med ä. Detta sägs vara en rest från den finska stavningen av ordet, men jag har dessvärre misslyckats i mina försök att spåra och verifiera detta påstående. (Om någon vet mer om ordets ursprung, lämna gärna en kommentar.) Hen böjs:
Nominativ: hen
Ackusativ/dativ: henom
För den intresserade kan nämnas att det idag verkar finnas två vedertagna motsvarigheter till hen i engelskan, herm och shim. De flesta jag känner har då valt att använda termen shim, eftersom herm lätt leder tankarna till sperm, och detta bör enligt min mening respekteras.

7 Comments:

Blogger Glömskan said...

hmmm, jag har då aldrig hört talas om ordet "shim", utan endast "herm" även av folk i vår bekanskapskrets... men visst, det låter inte lika mycket "sperm";)

I texten om könsneutrala pronomen på svenska Wikipedia står det att det kommer från finskans "hän"... men inte så mycket källa till det dock...

Även på engelska Wikipedia finns det en text med liknande innehåll.

//Leo

4:18 fm  
Blogger T-boy said...

Okej, jag ska läsa artiklarna och se om de ger mig mer informaton om det finska ursprunget till ordet.

Jag blev tipsad om "shim" av Frille, och sedan dess har både Chris och Vio fäst sig och valt att använda det.

3:37 em  
Anonymous elias said...

Shim är ett skönt ord, men vad heter det sen? Shimself? Heter det också shis som genitiv?

Kan jag också använda det i sammanhang där inget särskilt kön åsyftas.. t.ex istället för he/she?

7:02 em  
Blogger comicon said...

jag skulle säga att det används precis som hän på svenska, dvs antingen om intergenderpersoner eller som könsneutralt pronomen.

shimself, ja, det skulle jag nog säga... och shis. japp.

9:58 fm  
Anonymous Anonym said...

Finskan har ett enda ord för tredje person i både singular och plural, "hän" respektive "he", det vill säga könsneutrala ord. Sannolikt kommer konstruktionen "hen" som ett svenskt ersättningsord för han/hon, vederbörande och så vidare, härifrån.
Och varför inte? Jag tycker det är bättre än det ord som Språkrådet föreslår, "den".
//Tiburtius

5:07 em  
Anonymous Anonym said...

Hahaha! Detta är så typiskt... För ett tag sedan så satte jag mig ned och funderade: "Vi skulle behöva ett ord i svenskan som kan användas om man inte vet vilket kön den man pratar om har. T.ex. 'Jag var hos min avlägsna kusin igår.' '-Jaha, var bor hen?' och sedan skulle personen kunna svara med 'han bor...' eller 'hon bor...' eller inte alls, så att man slipper alla invecklade, pinsamma frågor.

Så funderade jag vidare... vilket ord skulle fungera? Jo! Hen så klart! Jag fick idéen från holländskan, där 'hen' är 'dem' som ackusativ. Dativformen är 'hun', så det använde jag som svenskt ackusativ. Men ordet hen passar så bra i svenska språket, det låter inte som ett uppfunnet ord, utan det låter naturligt.

Det var ju "otur" att andra redan kommit på detta, men det visar väl också på att språkrådet faktiskt har fel i sin bedömning av situationen. Dock vill jag hellre använda 'hun' istället för 'henom', det senare låter fel.

//Carl

12:27 em  
Blogger Carl Johard said...

Första gången jag hörde talas om ordet hen var under journalisten, författaren, språk- och mediaforskaren Bengt Nermans lektioner på Journalisthögskolan i Stockholm 1973/74. Han och hans kollegor lanserade det redan då som ett alternativt och neutralt pronomen istället för han och hon. Sedan dess har jag burit det mid mig i mitt journalistiska yrkesliv, men aldrig riktigt vare sig gillat det eller använt det. Min bedömning är att det är konstruerat och egentligen inte behövs, eftersom det redan finns ett urgammalt svenskt ord som har samma betydelse - nämligen "hin". Varför använder vi inte det istället?
//Calle

7:24 em  

Skicka en kommentar

<< Home