Språkguiden

Din källa till information om svenskt skriftspråk, varför särskrivningar borde förbjudas och annan språkfascism.

20061202

Syftningsfel

Ett syftningsfel innebär att en mening konstrueras så att den kan uppfattas på fler än ett sätt, ofta så att det läsaren först kommer att tänka på är missvisande eller löjeväckande. Nedan följer ett par olika exempel, med tillhörande analys:

Samtliga säkerhetsbrytare får ej stängas av. Vad som menas här är mycket oklart. Får alltså ingen av säkerhetsbrytarna stängas av, eller får de bara inte slås av samtidigt? Med en annan formulering hade instruktionen varit mycket tydligare, och kanske även varit möjlig att följa.

När man synar kommissionens rapport finner man emellertid att man fullständigt saknar kompetens inom området. Det här är ett tydligt syftningsfel. Jag skulle tro att skribenten egentligen menar att kommissionen i fråga saknar kompetens, men med denna formulering framstår det som att det i själva verket är skribenten själv som är inkompetent. En kan inte undgå att fråga sig själv om ämnet i fråga var svenska språket.

Det skulle aldrig falla oss in att neka någon att tala och skriva för sin övertygelse. Det är precis vad vi alltid har gjort. Frågan här är om skribenterna alltid talat och skrivit för sin övertygelse, vilket jag skulle tro, eller om de i själva verket alltid har nekat andra personer det - trots påståendet i den första av meningarna.

I samtliga dessa tre exempel, och i tusentals andra som en stöter på konstant i sitt vardagliga liv, får syftningefelen en mer eller mindre betydande roll i kontexten. Jag vill rekommendera alla som skriver någonting att alltid läsa igenom texten en gång till, och i viktiga eller officiella sammanhang alltid be någon annan att korrekturläsa. På det viset upptäcks ofta fel och brister i en text, och då framförallt just syftningsfel som kan dölja sig för skribenten själv, som ju är helt klar över vilken betydelse som avses.


(Samtliga exempel kommer i detta fall från avigsidan.se)