Språkguiden

Din källa till information om svenskt skriftspråk, varför särskrivningar borde förbjudas och annan språkfascism.

20070207

"Hon är gladare än mig"

Det här är nog ett av de mest uttjatade fenomenen i svenska språket. Heter det egentligen "hon är gladare än mig" eller "hon är gladare än jag"? Jag är en stark anhängare av det första fenomenet, och genom att här i offentligheten hänga ut mina argument till allmänt besådande hoppas jag bli benådad från fortsatt diskussion i ämnet. I varje fall lite.

Det vanligaste argumentet för att det ska heta "hon är gladare än jag" brukar vara att det ska komma en forsättning. Låt oss då bemöta detta:

1. Språket är inte logiskt. Detta är ett obestridbart faktum och inte ett problem, snarare en tillgång. Hur kul vore det om allt alltid var logiskt? Se även punkt 2 och 3 för att förstå hur det har blivit så.

2. Bruket styr normen. (Jag använder hellre ordet norm än regel, då vi inte talar om några fastslagna regler) Det är vi språkbrukare, inte någon "språknämnd", som bestämmer över språket.

3. En kan inte gå emot språkintuitionen. Diskussionen om detta ämne har funnits i årtionden, men människor säger fortfarande "än mig". Intuitionen kommer vinna, förr eller senare.

4. Vi kan väl göra ett litet test. Skulle du, om du syftade på en kvinna och denna kvinnas bror, säga "hon är gladare än sin bror" eller "hon är gladare än hennes bror"? Så länge du syftade på samma kvinna, skulle du nog välja det första. Om du tillhör skaran som dock säger "än jag" är du plötsligt inkonsekvent, eftersom du inte kan säga "än sin bror är", inte sant?

5. Om det nu skall komma en fortsättning, så snälla lämna en kommentar och berätta hur denna forstättning låter. Jag har fört den här diskussionen av och till i flera år, och fortfarande har ingen lyckats beskriva denna mytomspunna fortsättning. Om den kom fram i ljuset skulle det onekligen föra diskussionen till en högre nivå.

Slutligen vill jag bara påpeka att min avsikt inte är att hindra människor från att säga "än jag" om det känns bäst. Jag vill bara att alla skall sluta hänga upp sig på denna lilla, irrelevanta detalj i vårt fantastiska språk, och sluta rätta varandra när båda alternativet fungerar. Kommunikationen är språkets mening, och så länge ett fel inte hindrar kommunikationen är det inte ett problem!